Mitt tålamod är obefintligt. Det är helt galet. Jag känner att jag hela tiden ligger på bristningsgränsen för vad som ens räknas som okej... En kombination av allt tror jag att detta beror på.

Dels att jag har sluta röka, för att vara exakt så har jag inte rökt alls på 8 dagar och 23 timmar :-P Känner mig mycket bättre i min fysiska hälsa, faktiskt. Det känns inte längre som att mina lungor ska hoppa ur kroppen så fort jag tar ett litet steg, så det går bra! Över förvänan faktiskt...

Men att ha haft ett beroende och sedan sluta tvärt med det gör ju säkert att humöret rubbas en del... Så en kombination av att jag slutat med det, har en trotsig 3-åring och en helt galen 1.5-åring som går bananas på allt, pluggar heltid och har sviiiinmycket att göra PLUS att jag skrivit in mig på viktklubb.se och slutat med allt socker, det är ju två beroenden som jag slutat med, så kanske inte så konstigt att humöret sviker en ibland.

Ellah, min fina Ellah... det har ju tyvärr varit så att det har varit hon som fått ta skäll. Igen. Jag vet att jag skrev om detta för några dagar sedan också och att jag skulle försöka bita mig i tungan. Ibland går det, ibland går det inte.

Jag har nu "rast" mitt i allt skrivande på min uppsats och det är alldeles tyst och lugnt hemma, barnen är på förskolan och Zeke sover... Vädret är underbart, och det piggar ju upp en del.

Jag hämtar tjejerna kl. 16 och då kommer mormor och morfar och tar hand om Julia medan jag och Ellah går på springlek,  skönt att få lite egentid med henne. Hon har sett fram emot detta så länge nu när vi missat några gånger då sjukdomarna avlöst varandra här hemma. Skönt att det äntligen börjar vända. Peppar peppar.

Snart är det även dags för en skock med mammor att göra Västerås osäkert och gå på Mia Skäringers senaste show. Det ska bli väldigt kul att få göra nånting ensam, utan barn (får man säga så?) och få heta Helena för en gångs skull.

Ut och äta och kanske ta en drink eller två, för det är väl antagligen det jag mäktar med. Man har inte längre vanan inne för att pimpla i sig en hel flaska vin... eller två. Då blir det nog kaos. :)

Nä, nu är rasten slut och jag ska sätta mig med näsan i böckerna igen. 

Å herreminjeee... det här var lättare sagt än gjort alltså. Känns som jag tagit mig vatten över huvudet med två "skrivkurser" samtidigt. Sitter här och nöter i boken Människans texter - Språket och ska tydligen bli klokare av det, men det vette fasen alltså... Hur som helst så tror jag att jag knäckt nöten om VAD jag ska skriva om. Nu ska det bara ner ien text också. Pjiuh!

Det är väldigt fint ute, solen skiner och det är mycket snö, Rickard och Ellah är ute och leker medan Julia ligger och sover i vagnen. Jag ska plugga, men det gör jag ju tydligen inte. Det är ganska ångestladdat att sitta här inne och filosofera när resten av gänget är ute i friska luften. 

Jaja, bäst och göra klart detta nu då så jag också kan få gå ut och njua av vädret, när det för en gångs skull är fint!

Varför är man egentligen så dum och handlar mat dag för dag? Istället för att planera? Åtminstone så är jag och Rickard funtade så. Nu har vi bestämt oss för att på riktigt få någon form av ordning i ekonomin. Rickard tjänar ändå så pass bra att vi skulle kunna gå runt utan problem varje månad, men ändå så är vi där och nallar på de pengar som vi kanske borde låta vara orörda. Jag personligen tror ju att detta är ett ganska vanligt problem i de flesta familjer...

Men hur som helst så har vi, som sagt, bestämt oss för att verkligen försöka nu. Det finns ju annat man vill lägga pengarna på. Så idag var vi in till Västerås och var väldigt ekonomiska. ;) Först och främst så hade vi skrivit en matsedel för två veckor, skrivit en inköpslista och sen körde vi handlingen. Vi köpte nog inte en endaste pryl som inte stod på listan.

Snacka om uppvaknande. För fyra proppfulla stora papperskassar och 3 paket blöjor betalade vi 1500:-. Det är ju galet! Handlar man en halv plastpåse på Ica eller Konsum här i byn så går de ju oftast lös på 3-400:-.

Så det ska vi verkligen försöka fortsätta med. Rickard kör ju ändå förbi Västerås när han åker hem från Uppsala varje vecka, så behövs det handlas så kan ju han göra det då...

Hur som helst, jag är fortfarande helt fastkörd i min vetenskapliga uppsats. Jag börjar skriva, raderar, börjar om, raderar osv. Jag har till imorgon kl. 18.00 innan första utskicket ska vara inne hos läraren. Omg.

Jag hoppas jag knäcker denna nöt imorgon, annars känns jag ganska körd.

Helt rökfri är jag också vill jag meddela. Känns faktiskt helt galet bra. Trodde jag skulle vara tvungen att kämpa som en annan  tok, men det här gick över förväntan... 5 dagar och 8 timmar för att vara petig. Klapp på axeln till mig själv för att jag är så in i hoppsan duktig! Inskriven på viktklubb.se och rökfri. Kan det bli bättre? 

Jag satsar på att bli en hälsosam mamma och sambo, jag tänkte att självkänslan skulle ta och infinna sig så jag också kan tycka bättre om mig själv. För tycker jag inte om mig själv, så hur ska då andra kunna göra det menar jag?

Bjuder på en bild på Julia och farbror Fredrik från nyårsdagen

Det kan man göra på många sätt: Med bilen, med vagnen, med skotern, med tänkandet, med skolarbetet osv.

Det sistnämnda har drabbat mig. Total blackout. Jag ska skriva en vetenskaplig uppsats om nånting, vad som helst, ämnet är fritt. Men jag kommer absolut inte på nånting alls.

Min kära vän Michaela är tydligen en mästare på just detta ämne, så varför inte fråga den som kan bäst? Det gjorde jag och fick en massa bra tips. Men hjärnan är för trött för att jobba mer idag, så imorgon ska jag köra hårt en vända.

Nu slappar jag till en film, alldeles själv, mellan gångerna Julia vaknar menar jag. Hon har en jobbig förkylning som satt sig i luftvägarna, så hon har lite problem med hosta och att få åt sig luften ordentligt. Lilla vän...

Rickard är hemma hos Jocke och har nån form av grabbkväll. Jag antar att det innefattar öldrickande och TV-spelande. Det känns som att det är det som de brukar eftersträva när de ska ha "egentid".

Vad är det egentligen? Egentid? Är det det jag har nu? Sittandes framför en film? Men jag sitter ju på min vakt med barnen? Njä, jag vet inte... det är nog en definitionsfråga.

Jag har haft en period nu när jag känner själv att jag inte varit den bästa mamman, eller förebilden för mina barn. Jag har haft en väldigt kort stubin och humörsvängningar åt alla håll och kanter. Nästan så man skulle kunna kalla mig för "Helena, 13 år". Att sura ihop mot barn som kanske inte vet bättre och testar mina gränser litegrann kanske inte är den bästa typen av uppfostran för att få dem att "göra rätt".

Hur som helst, så pratade jag med Ellah igår kväll när hon kom upp alldeles yrvaken och det enda hon ville göra var att sitta i mitt knä och kramas. Då berättade jag för henne att mammor också kan göra göra fel. Jag berättade att de gånger jag nu blivit arg så kanske det var för att jag själv hade en "dålig dag" och att det inte var hennes fel. Jag tror på att man alltid ska prata med sina barn om saker och ting. Det är viktigt med en kommunikation för att kunna nå fram på rätt sätt. Det ÄR en jobbig ålder nu, på bägge tjejerna. Men det tillhör ju deras utveckling. Jag MÅSTE tänka på det.

Men jag är inte den som inte kan inse att jag själv gjort fel... 

Medan vi satt och pratade så sa Ellah helt plötsligt: "Du är min bästa kompis mamma. Bästa kompisar kan också bråka... jag är inte arg på dig nu, för jag älskar dig min gullefismamma."

Tänk att jag lyckats avla fram en sån klok och fin unge...   

Och jag själv... jag anser att man ÄR en bra mamma om man inser att man gör fel och får dåligt samvete. För man vill ju alltid det bästa för sina barn. Ibland blir det knasigt. Men prata om det och gå vidare, då blir allting bra.

Bjuder på en bild från i somras då vi var på Kolmården... min fina gullvippa...

Då var det konstaterat för 317 gången i rad. Jag suger verkligen. 

Hur som helst... Det har ju hänt en del i mitt liv. Ska jag skriva ner allt så kommer jag aldrig kunna sluta, men de viktigaste sakerna som hänt skulle jag väl påstå vara att jag fått barn igen och Ellah har blivit storasyster. En alldeles perfekt Julia (som hette Sixten hela tiden i magen så jag var tvärsäker på att det var en grabb). Julia har nu hunnit bli 1 år och 4 månader, snart 5 månader. Hon är född den 4:e september 2013 kl. 19.20, vägde 4266 g (hoppsan) och var 53 cm lång.

Julia är döpt efter en Coca Cola flaska (haha). Då vi inte hade några tjejnamn alls eftersom vi var så säkra på att det var en kille så var hn namnlös någon dag. När vi sen skulle lämna sjukhuset och äntligen få åka hem så svängde vi in på Ica Maxi, då jag höll på att avlida av ett sug på Cola. Rickard sprang in på Maxi och kom ut med en flaska... Ni vet, det stod ju: "Dela en Coke med...." och sen ett namn... Rickard gav mig flaskan och sa: "Det måste vara ett tecken, tror hon ska heta Julia, det fanns bara EN enda flaska kvar i hela kylen, det var som en uppenbarelse, hahaha..."

Hur det än var så var jag inte riktigt med på namnvalet i början utan ville smaka på det ett tag... Vi hade ju testat otaligt många namn, men det var verkligen inget som passade. När vi "provat" det namnet en dag eller två, så kändes det så naturligt... Hon var helt enkelt en Julia. 

Nog om namnvalet. Julia är en galen unge med ett humör utan dess like. På riktigt. Men en underbart go unge som jag älskar väldigt mycket.

Jag ska verkligen försöka att bättra mig på bloggfronten, och går det så kommer ni få lsa betydligt mycket mer om mina gullvippor...

Jag har även börjat plugga. I juni är jag klar med dessa studier som kommer att ge mig högskolebehörighet. Jag söker direkt vidare till ssk-linjen till hösten. Jag har ÄNTLIGEN fått fingrarna ur och börjat. Nu ska drömmen uppfyllas, äntligen, och jag har aldrig varit mer motiverad än nu. Så det känns bra! :)