-10 kg. Ja, det är ju rätt soft. Dock har jag ju ca 30 kg kvar innan jag hamnar där man ska ligga... Vad hände egentligen med min vikt de senaste tio åren? Jag har ju inte alltid varit lika bred sm ett ICA-skyltfönster liksom.

Ja, jag kan ju börja med att säga att för första gången i mitt liv så slappnade jag av. Jag hade bestämt mig, när jag flyttade till Norrlands skogar skulle jag bara jobba, äta, sova, bajsa och bo. Jag skulle inte lära känna någon, jag skulle bara vara ensam med mig själv och fokusera på just mig själv, för första gången på väldigt länge... Jag skulle inte träffa någon, och definitivt ingen kille, för dessa skapelser var jag ju så FRUKTANSVÄRT less på. Den planen gick ju inte så bra, med tanke på att jag flyttade till Hammerdal den 18 juni 2005 och den 22 juni plingade pappan till mina barn och min nuvarande sambo på min dörr. Bakom den "något" berusade fasaden såg jag väl antagligen en gnutta potential, så killen blev insläppt... och sen den dagen har ju vi hängt ihop. Hur klyschigt det än må låta så blev han min bästa vän och ett liv utan honom är för mig helt  otänkbart.

Nu svävade jag iväg lite från ämnet i vanlig ordning, men allting hänger ihop... Jag slappnade av, blev tillsammans med Rickard som inte hade en aning om mitt förflutna och hur jag levt under de år jag var som värst. Det var så skönt att någon såg mig, personen Helena, som jag egentligen alltid varit, men backat undan från under så många år. Jag brydde mig inte ett skvatt om Rickards kompisar såg mig som den största torrbollen på jorden, jag hade ju gjort mitt och var jävligt less på att leva som jag gjorde. Jag visste ju hur mitt liv sett ut innan Rickard och tyckte endast att det var skönt att ingen, i den ort jag nu levde i, visste om det. Ingen dömde mig längre för hur jag valde att leva mitt liv. Eller tja, de kanske tyckte jag var en redig torris som sagt, men det rörde mig inte i ryggen.

I och med att man slappnar av så smög sig också kilona på... Kläderna blev konstigt nog mindre, för jag kunde väl inte bli större? Eller kunde jag? En vacker dag hade jag i alla fall gått upp ca 40 kg och ja, det är hur mycket som helst... hur jag kunde låta det gå så långt vet jag faktiskt inte. När man var mitt inne i det så insåg man det inte på samma sett som jag nu i efterhand insett att jag kanske borde ha gjort.

Jag är väldigt tacksam att jag en dag verkligen kom till insikt med att jag inte längre kunde ha det såhär, på riktigt. Nu fick det vara nog. Jag vet inte hur många gånger jag sagt de orden men egentligen kanske inte menat dem. Nu menar jag dem. Den 16 mars förändrades mitt liv, jag kan inte göra det ogjort och jag ångrar inte mitt beslut en enda sekund. Det är kämpigare än vad jag någonsin kunnat tro, men värt varenda minut av ont, illamående och extrem trötthet. Jag vet att det är övergående. Dessa dagar, som blir veckor, som blir månader, som blir år kommer att från och med nu vara de bästa i mitt liv. Mina underbara flickor kommer få en mamma som äntligen kommer må bra igen. Insida som utsida.

En sak som jag ar med mig av min resa, som egentligen började i Jämtland för 10 år sedan, är att dömande människor inte har någonting i mitt liv att göra. Vill ni döma mig, gör det så gärna. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag har inte gjort detta för er ändå. Jag har gjort det för att JAG ska må bra, jag och min familj förtjänar att ha en Helena som ligger på topp. 

Jag är numera tacksam för livet. För nu tänker jag må bra... för resten av mitt liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag inser ju att jag dragit mig undan nu ett tag, men jag har behövt tiden för mig själv. Det är fortfarande mycket i skolan, men jag ska inte enbart skylla på den, jag har velat vara ensam också. Det har varit mycket tankar som snurrat, men nu börja...

-10 kg. Ja, det är ju rätt soft. Dock har jag ju ca 30 kg kvar innan jag hamnar där man ska ligga... Vad hände egentligen med min vikt de senaste tio åren? Jag har ju inte alltid varit lika bred sm ett ICA-skyltfönster liksom.   Ja, jag kan ju bö...

Idag (igår) är säkert rubriken jag skrivit en av de vanligaste. För några veckor sedan ramlade jag in på en tjejs instagram. Verkade vara en glad instagram, tills jag började läsa på bilderna. Historien man kunde följa på instagram har berört mig nå ...

Jag vet att jag nyss skrev ett inlägg. Denna gång skriver jag från mobilen. Jag var tvungen att skriva ett till, varför? Jo. Jag var in och tittade till mina flickor, som jag för övrigt gör varje kväll. Det slår mig väldigt ofta, även ikväll, och...

Våra små gullvippor blir bara äldre och äldre. Tiden går snabbare och snabbare. I helgen har vi varit på två barnkalas.  I lördags firade vi gulliga Meja som idag blev 5 år. Ett bra kalas med mycket gofika och glada barn (bitvis). Ellah frågade om ...