Återigen ett bevis på att jag inte är någon bloggare... 16 september var sista inlägget innan detta. Skämmes!!

Ja, herregud, vad har hänt sen sist? Ellah började gå när hon var 10,5 månad, Ellah har fyllt 1 år, Ellah har börjat dagis... Ja herregud, mest saker om henne, men vad hade man väntat sig. Jag har börjat jobba lite mer, men ska väl försöka jobba ännu mer nu när hon har börjat dagis. Nu har vi varit inlåsta i några dagar då Ellah blev magsjuk natten till söndag, sen rullade det bara vidare... Jag, sen idag så var det kört för Rickard...

När man är inne såhär mycket så har man ganska mycket tid och fundera... Jag bodde nästan 7 år i Jämtland, varav 5 i mitt kära Lit. Jag flyttade upp samma år som jag skulle fylla 20. Alltså, har jag bott där den största delen av mitt "vuxna" liv... Inte konstigt att jag känner mig mer hemma där. Det var där jag hade mitt jobb jag hade även där en liten hög med vänner (som jag förövrigt saknar mer än allt)...

Här nere i Skinnskatteberg har jag min familj, mitt ursprung, och mina vänner från ungdomsåren. Jag känner mig hemma med dem också... Men innan jag flyttade ner så hade jag ändå en vision om att allt skulle vara precis som "förut". Jag skulle veta vilka alla var, heja på samma folk... Men NEJ! Herregud, jag vet ju inte vilka hälften är! 

Å de vet säkert inte heller vem jag är. Det är konstigt... När jag ändå kommer härifrån så tycker jag att jag borde veta vilka alla är... MEN, tänker man efter så är det ju inte så konstigt... Jag var borta i 7 år. Vissa har flyttat, vissa bor kvar, folk har vuxit upp, skaffat familj... ja, så som det ska vara...

Men jag hade ÄNDÅ en vision av att allt skulle ha stannat upp. Knäppt jag vet, men så är det...

Ibland funderar jag på om det verkligen är här jag hör hemma, eller om jag skulle trivas bättre uppe i Jämtland?

Det är jobbigt ibland att jag och Rickard är från så helt olika delar av Sverige... Det är alltid någon av sidorna som blir "lidande". Bor vi här så är det långt till Rickards familj, bor vi i Jämtland så är det långt till min familj...

Sen tror jag att det här med jobb gör mig extra kluven. Jag hade en fast tjänst på 100% på ett jobb där jag stormtrivdes, med de bästa arbetskamraterna. Här är allt så osäkert och jag måste börja om från noll igen. DET gillar jag INTE! Men det är väl bara och inse att jag måste ge det en chans, bita ihop och se glad ut... Allt löser sig tillslut...

Oroa dig inte mamma, jag har inga planer på att flytta härifrån, jag trivs här också... Men man måste ju få tänka ibland, trots att man bara blir mer vimsig...

Men idag har jag en "sakna-allt-som-har-med-jämtland-att-göra-dag", det måste jag få ha ibland.

Nu ska jag försöka att sluta fundera och göra nånting vettigt istället... vad vet jag inte, men man kan alltid hitta på nånting... Hej hopp!!