Usch vad jag är dålig på att uppdatera här. Måste verkligen försöka bli bättre.

Här rullar dagarna på, fort går det, man hinner inte mer än att vakna så ska man gå och lägga sig igen. Lilla gumman kräver ens uppmärksamhet, men det är värt varenda sekund, för herregud vad jag myser med mitt riskorn.

Den 30:e blir Ellah två månader och tiden rusar som sagt fram. Flinar gör hon mer och mer för varje dag, jollrar och utvecklas hur mycket som helst. Det är så mysigt. <3

Rickard har börjat jobba igen (det var ju ett tag sen), men det går bra... Ellah är en väldigt snäll flicka som låter mamma sova om nätterna. Rutinerna börjar falla på plats och det går väldigt bra må jag säga.

Jag ska verkligen försöka skärpa mig och blogga lite oftare. Men nu ska jag krypa till kojs, Ellah sover, så det är väl bäst att gå och lägga sig innan hon ska upp igen... :)

Men lite bilder kan jag ju bjuda på...

Ellah kollar på TV med pappa

Jag och Ellah på julafton

Ellah gosar med momma Maj <3

Trött tjej, eller kanske bara uttråkad? :)

Mammas bustjej <3

Ellah å Boda-snuttisen :)

Har en diskussion med pappa

Gosar med bästisen Zeke. :)

Natti natt! 

Hej!

Det blir ju inte så vidare värst mycket skrivet här nuförtiden. Jag prioriterar lite annorlunda nu, Ellah är viktigast av allt, och vi myser mest bara hela dagarna. 

Men jag tänkte iaf bjuda på lite bilder... Här har ni då vårat underverk Ellah <3

Ellah på BB, nästan alldeles ny

Ellah på BB

Ellah å pappa vilar på BB

Ellah i den berömda "plastlådan" på BB

Här har Ellah nyss kissat på hela mig och jag håller därmed på att skratta ihjäl mig

Gymmar lite

Svartvit Ellah

Myser i famnen på Zinita

Ellah och hennes bästa kompis Zeke

Mammas gofis

Här nedan följer en rad av nästan samma bilder. Ett försök till att ta lite julkort. Kunde inte bestämma vilket jag skulle lägga in, så jag tog en liten hög. :)

Hej!

Ja, som ni vet så kom ju min lilla godis till slut. En väldigt punktlig dam som valde att komma på den beräknade
dagen. Så vinnaren av tävlingen blev ju alltså då farbror Daniel som hela tiden sagt att hon skulle komma den
dagen, redan innan vi fick den dagen av barnmorskan på ultraljudet. Gratulerar till vinsten. Priset kommer! :)

Ja, hur som haver så är ju en förlossningsberättelse efterfrågad, så jag har försökt att knåpa ihop en på bästa
möjliga vis.

Jag vaknade morgonen den 29:e vid sextiden och hade någon form av mensvärk deluxe. Men tänkte att det var väl
bara för att det närmade sig sakta men säkert. Däremot så hade jag känt så väldigt lite fosterrörelser så jag var
lite fundersam om jag skulle ringa och höra efter... Jag bestämde mig när jag gick på toa och insåg att jag fått
en s k "teckenblödning". Då ringde jag in och de sa åt mig att jag skulle komma in så de fick kika på mig och på
bebisen. Klockan var då halv åtta ungefär.
Jag väckte Rickard och vi tog det väldigt lugnt, stoppade i oss lite frukost, ringde Linda som skulle ta hand om Zeke när vi for in, eftersom vi inte visste hur länge vi skulle bli kvar. Vi räknade då med att bli hemskickade ganska så snabbt.
När jag sen i bilen in fick första värken så vart jag helt plötsligt inte lika säker på det. Haha...
Värkarna kom regelbundet med fem minuters mellanrum redan från början och höll i sig allt mellan 20-45 sekunder.

Väl inne på förlossningen så blev jag påkopplad på CTG:n som avläste mina sammandragningar/värkar och bebisens
hjärtljud. Allt såg bara fint ut, de gjorde även ett UL för att vara helt säker.
Läkaren kom för att kika hur öppen jag var. Värkarna var ju inte speciellt onda just då, så jag misstänkte återigen att bli hemskickad.
Men, jag var öppen 2 cm, så hon tyckte att vi skulle ta oss en sväng på stan och "sparka igång det på riktigt",
klockan var då 11 ungefär. Vi gjorde som de sa och drog iväg.

For in på McDonalds och skulle äta, det var ju inte det lättaste att göra med värkar. Haha... Sen var jag inte heller speciellt hungrig. Åt lite av stripsen, men sen fick det vara bra... For hem en sväng och tog det lite lugnt, träffade Linda som nyss hade varit och hämtat Zeke. Tillbaka till stan, for på Oktan och kikade på skotrar (killarna som jobbade där tyckte nog mest att det var obehagligt och ha en tjej med värkar vid kassan, haha).

Vid 15-tiden tyckte jag att värkarna gjorde ondare och ondare och kom tätare, så vi ringde på förlossningen och de
tyckte att vi skulle komma in.
Väl där så blev jag inskriven på en gång, men hade bara öppnat mig en cm till (alltså 3 cm totalt).
Klockan 16 gick vattnet, och jag blev livrädd å började grina, haha... Kom sen på att det brukar ju gå till så, och blev genast lite lugnare. :) Efter det satte det igång på riktigt. Vattnet var väldigt grumligt och inte alls klart och rent. Fick ju snabbt förklaringen att min lilla fröken i magen hade blivit lite bajsnödig och fisit till lite i vattnet.
De satt en elektrod på hennes huvud för att ha koll på hjärtljuden, men sa att det inte var någon fara så länge hjärtljuden låg normalt.

Sen fick jag bada, å herregud vad skönt det var! Lindrade smärtan rejält tyckte jag. Tror jag satt i det där badkaret i lite över en timme.
Efter badet är det lite luddigt, fick lustgas vet jag. Blev väl ganska så hög på den och kommenterade att Rickards andedräkt luktade fest (han hade pimplat i sig några redbull) och att jag ville bada i Skärsjön? (hemma i Skbg).
Vet att jag stod upp vid ett gåbord, där började jag prata om döden så då skruvade de ner lustgasen och jag fick bara syre. Bra idé såhär i efterhand. Haha...

Sen vet jag att jag fick frågan om jag ville ha ryggmärgsbedövningen och den tackade jag snabbt ja till! :)
Var då öppen 5 cm. Men, det tog 1 timme och 40 minuter innan narkosläkaren kom och personalen hann ringa på han
fyra gånger. Så jag hade hunnit öppna mig till 7 cm innan han kom. Sen fick jag den och då kan jag meddela att jag
kom till himlen! Fy faaan (på ren svenska) vad skönt det var att helt plötsligt inte ha ont! Fint som fasen.
Den fick jag strax innan skiftbytet vid 21.00 Klockan var väl kring 20.00 har jag för mig.

Värkarna stannade av lite smått, men jag kände fortfarande att det tryckte på nedåt, men jag hade absolut inte ont.
Men de drog upp mitt värkstimulerande dropp så det nån gång kunde börja hända grejor.
Fick vid 21.00 världens sötaste barnmorska som senare förlöste mig.
Vid 23-tiden gick lilla gummans hjärtljud upp till 200 och höll sig där, så då vart det helt plötsligt ganska bråttom. In kom läkare, fler barnmorskor och någon mer undersköterska.
De förklarade för mig att nu var de tvungna att få ut henne snabbt då hon visade tecken på att vara hemskt stressad, så de hade beslutat att ta henne med sugklocka. "Ok, då kör vi" tänkte jag.
Vid 23.45 fick jag väl till de riktiga krystvärkarna och började på att krysta. När huvudet var ute så insåg de varför hon varit stressad, då hon hade navelsträngen så hårt runt halsen att de inte ens kunde dra den över huvudet för att få bort den, så de klippte den medan hon fortfarande satt fast i mig. På nästa krystvärk kom hela gumman ut.
De la henne på mig i kanske en sekund innan de sprang iväg med henne och sa till Rickard att följa med!

Kvar låg jag med min barnmorska och kände mig helt borttappad. Men, de kom in och uppdaterade mig hela tiden, om vad de höll på med och hur hon mådde. De var tvungen att hjälpa henne och andas då hon inte hade någon egen andning till en början. Men det dröjde "bara" en halvtimme innan Rickard kom in med en liten prinsessa inlindad i en handduk. Hon mådde då bra igen, men hade inte skrikigt än (det skriket kom vid 4-tiden på morgonen, skönaste
känslan den dagen).

För att sammanfatta den sista biten på berättelsen; Ellah Lisa Justina föddes den 30/11, på den beräknade dagen, kl 00.03, 3880 g och ståtliga 54 cm lång. Lite tagen till en början, men med mammas envisa blod i sig, så repade hon sig snart och mår idag hur bra som helst. Det finaste i världen.

Usch, vad less jag börjar på att bli nu. Å jag har inte ens nått BF-datumet, haha... Kul om jag går över två veckor, då har jag ju hunnit bli helkocko. Sammandragningar och lite små förvärkar har jag, men ingenting som blir nå mer.

Jag hade ju hoppats på att jag skulle vara lik majoriteten av min släkt och få tidigare, men den önskan verkar inte slå igenom. Däremot så är bebisen VÄÄÄÄLDIGT lugn nu, har varit det i några dagar nu, jag känner den ju, men inte alls lika mycket. Den får väl inte plats antar jag...

Ni som nu är superkänslig och tycker att det är äckligt med allt vad man nu är med om vid en sån här grej kan ju sluta läsa nu. Tänkte det kunde vara bra att varna. :)

Hur som helst, slemproppen tyckte ju iaf att den gjort sitt och lossnade (säger man lossnade?) natten mot den 27:e. Men det verkar ju inte ha någon som helst betydelse. Först blir man hoppfull och sen händer inte ett skit. Haha...

Jag har ju hört fler och fler som säger att "min lossnade 3 veckor innan det hände nånting", och det är ju i och för sig bra, då får man ju inga förhoppningar, men det vore ju så "skönt" (det kanske man inte heller säger om en sån här grej) om det kunde starta. Jag vet ju såklart även de som har fått värkar inom de närmsta dygnen, men jag vet ju inte hur jag är ihopkopplad på för vis. Haha...

Nä, usch vad bitter jag är. Kan ju aldrig vara roligt att läsa om. Men nån gång i livet kanske man får klaga? 

Jag ÄR less och kommer nog antagligen vara det tills den dagen då lilla livet bestämmer sig för att titta ut. 

Jag vill ju så gärna veta vad det är för en liten (eller stor) filur det är som gömmer sig där inne.

Det märks iaf att det närmar sig med tanke på hur min telefon låter nuförtiden. Det plingar i den hela tiden, är det inte någon som ringer så är det ett sms... Men det tycker jag bara är lite kul. Det är alltså inte bara jag som är nyfiken... :P

Nä, nu ska bittra Helena ta sig en sväng i trappen och sen kanske knalla ut med vovven, det skadar ju inte att försöka liksom ;)

Tjennnnna!

Pappa kom upp hit igår för att hämta hem mamma. De åkte idag och jag grinade värre än ett litet barn. Mammagrisen Helena. :P Äh, det var blandade känslor, dels nervositet och veta att mamma inte kommer vara i närheten när jag får barn, sen har vi ju nu bott tillsammans i nästan en månad, så det blev så himla tomt. :(

Zeke är även han ledsen för att hans bästa kompis Lexus åkte hem, han går omkring med svansen mellan benen och ser ledsen ut och suckar. Huvva...

Jag och Rickard ska ta oss en tripp till stan alldeles strax. Sen blir det bara mys hela dagen, jag är trött och känner inte för att göra nånting speciellt.

Namnen från listan stryks sakta men säkert... På dagens datum är det bara pappa Harald som har en chans att vinna, men jag betvivlar det ganska starkt. Jag försöker ställa in mig på att gå över tiden, men det är svårt, jag är så fruktansvärt insnöad på BF-datumet. Har stirrat mig fullkomligt blind på det...

Men som sagt; Den som lever får se.

Jag har gjort lite nya kort som jag tänkte slänga in lite bilder på sen. Om jag orkar och har lust vill säga. 

Vi får se!

Nedräkningen fortsätter. Det är nu endast nio dagar kvar till utsatt datum, den 30:e november. Sen kan jag ju självfallet gå över tiden med två veckor, men får jag som jag vill (som jag antagligen inte får) så gör jag inte det. :)

Rickard kommer hem imorgon och jag kan nog inte längta mer än vad jag gör nu. För sen blir han hemma en bra stund. Antagligen till början på januari. Och det känns ju skönt.

Jag tror även att mamma tycker att det är skönt att Rickard kommer hem, så hon slipper oroa sig över att han ska missa förlossningen, haha... 

Farbror Magnus har gissat på att bebisen kommer idag, men jag betvivlar att vinsten blir hans. I och för sig så är dagen långt ifrån slut, men som sagt, jag tvivlar på det. 

Mina fötter fortsätter att se ut som bebisfötter, runda på alla sidor. :P Och imorse sa även mamma att det såg ut som om jag hade silikon i läpparna så vattnet kanske har spridit sig till huvudet också.

Imorgon vaknar jag väl kanske med vattenskalle. Haha...

Jag och mamma ska åka en sväng till stan nu och köpa mig ett par mjukisbyxor, som förövrigt verkligen är mitt favoritplagg just för stunden. Det blir väl säkert att vi även handlar nånting mer, men det är ursprungsplanen.

Nu vart mammsen klar med tillfixningen av håret, så nu är vi redo att åka. 

Vi höres!

Ja, det är helt galet att det faktiskt bara är 10 dagar kvar till utsatt datum, det känns som om jag har så mycket kvar att göra... Men det har jag inte egentligen...

Sylvias namn har även det strukits från listan, då hon hade gissningen på den 19:e november, men som ni märker så har jag inte fått nå barn än. Näst på tur är farbror Magnus, imorgon den 21:a. Tvivlar starkt på det datumet också, sen vore det ju som sagt trevligt om Rickard har hunnit hem också. :)

Spjälsängen är hemma och ihopmonterad, men ville inte bädda den, den luktade så starkt av färgen så om jag skulle bädda i lakan så skulle nog bebisen bli drogad... Så den står på "vädring" just nu och får väl göra det tills den luktar mindre. Hur som helst så blev jag väldigt nöjd med den, färgen är super! Rickard är inte så dum när han tänker till! :P

Men det är alltså därför det inte har lagts in några bilder.

Idag har jag inte gjort mycket alls. Jag var ut en snabbsväng med vovvarna, har ätit frukost och klätt på mig, typ... Haha, eller nja, jag har gjort ett kort också. Väldigt effektiv dag. ;)

Nu ska jag och mamma stoppa i oss lunch, sen kanske det blir en promenad med grabbarna igen. Jag skriver väl en sväng sen...

Har slötittat lite på Idol och kommit fram till att om jag inte hade Rickard så skulle jag nog fria till Moa. Oj, sikken skönsjungande raring! :P Mallgrodan Amanda P hoppas jag ryker ikväll, då i alla fall ett av hennes framträdanden var uruselt! Inte för att jag skulle göra det bättre själv, men nej nej nej...

Jaja, inte så spännande kanske och höra mina åsikter om Idol, men det har ju inte direkt hänt sådär speciellt mycket sen sist jag skrev (för några timmar sen, haha)

Jag har varit trött och less hela dagen och inte alls varit på hugget. Men nån sån dag måste man väl kanske få ha någon gång ibland också. Bebisen ligger och spänner ut sig tror jag, det känns som om huden ska spricka ibland. Jag tror nog att den här lillknodden inte är så liten. Det är nog en klump på över 4 kilo. Jag har det på känn, men även det lär ju visa sig förr eller senare. :)

Imorgon blir det att åka till Hammerdal och hämta hem spjälsängen som tydligen var klar. Tjihoo! Lägger väl in nån bild imorgon när den är på plats. :)

Hej hopp från mig! Suddiga mig! :P