Jag vet att jag nyss skrev ett inlägg. Denna gång skriver jag från mobilen.
Jag var tvungen att skriva ett till, varför?
Jo. Jag var in och tittade till mina flickor, som jag för övrigt gör varje kväll.
Det slår mig väldigt ofta, även ikväll, och jag kände att jag var tvungen att skriva ner det. Mest som en påminnelse till mig själv.
Jag stod där och kikade på de fina små liven när de sov så fint, och det slog mig att jag är deras förebild. Jag liksom?
Jag inser hur viktigt det är att jag föregår med gott exempel och verkligen visar dem hur kärleksfull och trygg hemmamiljö de ska växa upp i.
Det dåliga samvetet kommer krypandes. Jag tänker på de gånger jag brustit i tålamod och skrikit på dem. De gånger jag känt att jag verkligen varit på gränsen till att bryta ihop. De gånger jag faktiskt HAR brutit ihop.
De ska aldrig behöva belastas med att JAG har det kämpigt. De är två små barn som inte ska ha några problem, de ska om inte annat inte ha MINA problem.
Nu är det långt ifrån varje dag som jag brister. Men det händer. Det ska inte hända.
Jag bestämmer mig. Från och med idag, så ska jag, så fort jag känner att det börjar bli för mycket, för jobbigt, så ska jag gå iväg en sväng och andas. När det lugnat sig så ska jag ta diskussionen.
Det kommer säkerligen komma gånger då det händer att jag brister ändå. Jag tror knappast att någon mamma kan säga att de är felfria. Men man kan ju göra sitt bästa för att bli den felfria.
Jag älskar dessa två små flickor så mycket att mitt hjärta går sönder, de får mig att skratta, de gör mig galen, deras kramar och pussar är det bästa i mitt liv, när Ellah säger: "Aj labb loo" så fångar hon ytterligare en liten bit av mitt hjärta... listan kan göras lång.

Jag skriver som en påminnelse till mig själv: De är bara barn, prata med dem så de förstår, lyssna på dem, ta till dig allt, kan du inte svara precis då så säg bara: "Jag hör vad du säger, mamma måste fundera en liten stund bara", visa dem kärlek, trösta dem och finns alltid där för dem, ta inte Ellah för givet, hon blev en storasyster men med det menas det inte att hon blev vuxen, hon är bara ett barn. Ha tålamod. Det kommer gynna dig i framtiden.

Mina älskade gullrumpor! Jag älskar er, ni är mitt allt och jag ska göra allt i min makt för att föralltid finnas där för er. Att ge er den ultimata tryggheten en mamma ska bistå med.

Ellah, aj labb loo. Så mycket! När du kommer och lägger dig bredvid mig när pappa är på jobbet väller mitt hjärta över. Min stora tjej, du är den finaste på jorden!

Julia, min galning! När du pratar helt obegripligt men tycker att jag ska förstå så smälter mitt lilla hjärta. Min lilla tjej, du är den finaste på jorden!