Haha, en väldig skillnad på några veckor. De första två bilderna så är jag i v. 33 och den andra är tagen i v. 38.

Men hej bristningar! Trodde faktsikt att jag skulle klara mig utan, meeeeen ack så jag bedrog mig. I v. 36 så började mina fina lila/röda vänner kika fram. Äh, det är ju pettitesser (stavning?).

Jag får ju om inte annat ut nånting bra av dem.

Kan ju berätta att mina fötter numera ser ut som elefantfötter och jag att jag inte längre har några anklar. På bara någon dag så har mina annars icke vätskefyllda fötter förvandlas till två monster som är runda både från sidan, ovanifrån och UNDER (?!) Hahaha...

Så nu är det stödstrumpor som gäller (jag och alla över 70 år). Inte bara fötter och ben förresten, armarna är även utsatta för en "vätske-attack"... Men, det är ju lite charmigt, att se ut som en vattentunna. Haha...

Men jag tröstar mig med att det här snart är över. Man får ju ta det med ro. Som sagt, har ju klarat mig länge, men nu kommer allt! Men det är ju nästan komiskt faktiskt.

Ja, jag har inte så mycket att komma med just för stunden, så det här får räcka för nu.

Ha en fortsatt trevlig dag alla, så ska jag och mina elefantfötter gå ut en sväng. :)

v. 33

v. 33

v. 38

Jag avslutar med en lite charmigare bild tänkte jag, än mig och min vätskefyllda kropp. Min Zeke är längst fram, och mamma och pappas Lexus ligger i bakgrunden.